Jag sitter och grubblar över huruvida jag ska söka nytt jobb eller inte! Jag har just nu en visstidsanställning som arbetscoach till årsskiftet. Jag känner att det är dax att börja kika på jobb, vissa jobb som ligger ute nu är det start från och med augusti och vissa omgående. Jag tänker främst på skolkurator och arbetsförmedlare. Får jag ett jobb som startar i augusti blir det ganska pinsamt och komma höggravid... men startar det nu (eller inom snar framtid) så kan jag ju låtsas som ingenting och sen berätta det senare. Det är en stor trygghet och garanti att ha ett fast jobb och något att komma tillbaka till..

Samtidigt finns det ju möjlighet att jobba kvar här och sedan söka nytt jobb under föräldraledigheten... Hm.... Är det moraliskt rätt att söka arbete som gravid? Det kanske ändå inte går hela vägen? Jag måste ju tänka på mig själv och på ekonomin och säkerheten. Blir de sura om man kommer med det beskedet efter en eventuell intervju? Hur tar de det? Kan det bli sura miner bland kollegor? Det måste ju vara varje persons rättighet att söka nya jobb även fast man är gravid? Kvinnor ska och kan inte diskrimineras för det men jag undrar hur det ser ut i verkligheten....?

Vill jag ha ett nytt jobb? Ett nytt jobb kan vara mycket krävande. Speciellt som arbetsförmedlare! De har ett stort regelverk att följa och jag blir inte klok på alla typer av program och ersättningar som går inom AF:s verksamhet. De verkar jobba under ganska klara direktiv och därmed bör man känna till alla dessa regler och krav, mitt jobb som jag har nu är mycket friare, dvs där vi själva bestämmer åtgärder. De utvecklar arbetsförmedlingen runt om i Sverige och mer och mer hamnar på deras bord. Som exemplevis det nya uppdraget som avser inegration och etablering av nyanlända invandare. Samtidigt är det säkerligen otroligt lärorikt!

Idag har mitt allmäntillstånd fastnat i någon slags slapphet. Känner mig svag i mina muskler och trööött! Vill bara hem och sova!

Jag har fortfarande en orolig mage där tankarna skjuter igenom magen på något sätt då jag fattar vad som faktiskt händer inne i mig och vad jag faktiskt är! Blir pirrig och nervös på något underligt sätt! Det känns som jag inte vågar ta ut känslorna i förhand när de kommer till barnnamn, barnsaker och när magen kommer att växa osv eftersom det är så tidigt redan. Det är verkligen jag i ett nötskal att inte ta ut någon som helst lycka innan det är minsta lilla säkert. Det vore nästan för bra för att vara sant att jag skulle få en bebis! Det är så främmande och långt bort. Samtidigt är jag hur lycklig och glad som helst och är glad att jag har Magnus lugnande ord vid min sida. Magnus resonerar nämligen som så att vi mycket väl vet hur riskerna ser ut, och om det blir det så är det meningen. Det kroppens sätt att göra sig av med det som inte mår bra. Han är bara glad och pirrig och skickar mysiga sms och att vi ska ha bebis och att det ska bli så kul!

Som symtom har jag än så länge fortsatt mensvärk hela tiden, ibland sticker det till framme i magen och jag har superömma bröst. På ett sätt är det skönt att känna av detta för då vet man att något pågår i kroppen. Jag kan verkligen inte begripa hur vissa kvinnor inte känner att de är med barn?! =)

Till och börja med vill jag skriva att jag har haft en helt fantastisk helg med mycket vänskapskärlek! I fredags träffade jag Frida och vi begav oss på AW i Skövde och besökte ett tapasställe. Det var dock dålig service och de hade mestadels saker som jag inte kan äta, men vi hade en trevlig stund tillsammans. Vi åkte därefter hem till Skara och köpte godis och överlade huruvida vi skulle se på film eller inte eftersom klockan ändå hade passerat åtta. Kl tjugo i nio säger kommer vi fram till att nee, klockan är ändå snart nio, så ingen av oss orkar se på film! Det är ju en dag imorgon oxå! Det slutade med att vi våldgästade Magnus och Joan som försökte koncentrera sig på någon dålig film medan vi satt och tramsa och fjanta i soffan. * Hoppa- upp- i -soffan-försöket* ledde till höga skratt! =)

Nästa morgon åkte jag med Krickan som skulle till Landvetter, till gbg, blev avsläppt i centrum och skulle hitta Hannorna och Karin, som inte stannade på bestämd plats utan jag fick leta en stund. Det var ett kärt återseende! Jag har inte träffat Hannorna sedan kräftskivan för Jenny i september! Vi åkte hem till Hanna J i Olskroken och låg i soffan och pratade och pratade. Även fast vi är borta från varandra i flera månader, ibland år, känns det som vi är tilbaka där vi var sist när vi ses. På kvällen stod alla och gjorde sig iordning och sprang omkring och letade kläder mm precis som i gamla tider. En känsla av nostalgi och vemod slog mig och vi alla tänkte på hur längesen det var vi faktiskt hade det såhär tillsammans varje dag och hur många epoker vi gått igenom tillsammans! Hanna M menade att det verkligen märktes att vi var i en annan tid nu och vi pratade om hur samtalsämnena har förändrats genom åren. Från att ha gått från 3-4 år sedan när det hetaste ämnet bland annat VAD vi skulle göra efter våra studier, eller vart vi skulle bo, till att prata om barn, bostadsrätter eller hus! Hanna J hällde upp Champange och jag fick hålla den klassiska "Nej, tack jag dricker inte alkohol"- kommenteraren. Hanna J frågade rätt ut och det var svårt att inte säga som det var även fast jag hade bestämt mig för att inte tala om nyheten för fler personer ännu.





Det kändes väldigt naturligt att berätta eftersom vi pratade så mycket om ämnet innan. Hanna M blev rörd till tårar och alla firade. Vi tog oss iväg till Järntorget där Hanna J hade bokat bord på ngn restaurang. Maten var vedervärdig och kostade 225 kr. Men sällskapet var väl värt besöket! Vi stannade inte ute så länge och Karin var oxå trött och seg, alla åkte hem och fortsätte och myste och pratade! Dagen därpå mötte Magnus upp mig och vi åkte till Ikea, hittade dit med hjälp av hans gps, tack och lov. Vi tittade på sängramar, textiler och mattor, köpte lite småsaker som servis, bestick mm men behöver åka dit igen! Var supertrött på kvällen när vi åkte hem och mumsade i mig jordnötsbågar hela vägen hem!

Nu har det snart gått en vecka sen jag tog testet och det är väldigt många olika tankar som strömmar omkring i skallen. Jag ringde MVC redan på måndagen och fick en tid nästa måndag för inskrivning och hälsosamtal. Jag räknade ut i vilken vecka jag är i ungefärligt med hjälp av diverse sidor på nätet och jag är i vecka 5 nu. Jag vågar nästan inte känna glädje eftersom jag känner så mycket oro. Samma dag som jag testade mig firade jag och Krickan med Brietårta! Brie? Öh, ja det är opastöriserad ost och det får man INTE äta! Hade inte en tanke på detta! Dagen innan, innan jag visste något, mumsade jag i mig gravad lax på smörgåstårtan på jobbet.. Suck!

Har googlat som en dåre på nätet om den där jäkla listeriabakterien… I tisdags badade jag dessutom bubbelpool i en timma med Frida, ja och efteråt berättar Krickan för mig att det kan vara farligt. Here we go. Googlar igen. Massa saker kommer upp om bubbelbad, infektionsrisk, skakningar som trycker ut foster och förhöjd kroppstemperatur som lede till skador på ryggmärgen mm. Jag ringde MVC och pratade med Krickan som lugnade mig. Får jag bakterien så tar kroppen hand om det i eventuellt MF och man kan märka att man blir dålig i magen av bakterien. Bubbelpoolen var inte så farlig och det viktigaste är att man tänker på detta i fortsättningen. Det finns många rekommendationer att följa och alla säger olika. Det man inte ska göra är att läsa allt som står på Internet för jag fastnar så i det och det slutar med att jag blir helt förtvivlad! Efter den dagen släppte jag det och har inte tittat något mer. Det blir som det blir men jag hoppas så innerligt att detta går vägen!

 Jag har valt att bara tala om nyheten för de närmsta eftersom MF risken är hög fram till v 12. Svårt tycker jag, för man vill bara skrika ut det till världen!! Ska försöka fokusera på en dag i taget och bara njuta. Vi var hemma hos min familj igår och hade skrivit ett litet kort! Hör och häpnad! Mamma hade känt på sig vad det var innan jag berättade! Alla blev tokglada och vi pratade om lite om framtiden (fast att jag är rädd att tänka för mycket på framtiden). Mamma sa att jag måste försöka glädja mig och låta mig själv få njuta av detta nu så det inte förstörs med alla oro. Sanna ord!

Jag som aldrig trodde att jag skulle skaffa en blogg gör nu detta! Än så länge, dock inte offentlig! Den är bara för mig själv, som en dagbok... Det finurliga är ju att man kan lägga upp bilder och att möjligheten av att kunna gå tillbaka i tiden och läsa om sitt liv senare, är fantastisk!
Jag har egentligen inte haft behov av en blogg förrän nu, inga hundar, ingen världsomspännande hobby och ingen graviditet eller några barn att skriva om.... eller?! =)

I förra veckan kände jag att den välbekanta molvärken innan mens kom smygande... men den höll i sig i flera dagar. Jag tittade efter mensen stup i kvarten och förstod inte varför den inte kom. Nog för att jag slutade med p piller i slutet av januari och "kunde" bli gravid, trodde jag inte helt på att det skulle ske så fort. Googlare som jag är sökte jag på *molvärk innan mens* och fann forum med symtom för gravid. Jag läste mig till att man inte kan ta gravtest förrän högst 4 dagar innan BM (beräknad mens). Kunde inte hålla mig då det gått 5 dagar med denna molvärk så pilar in till apoteket efter gymet i lördas och kissar en skvätt på testet och lägger det sedan på golvet.. går iväg och micrar lite mat och går tillbaka och vänder på det.. Där är ett plus!!! :) Blir svettig, skakig och alldeles torr i halsen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen!

En kort tid därefter hämtades jag av Christina som körde mig hem till henne. Vi pratade hela dagen och tog en promenad till coop med hennes barn. Jag var tokdisträ och glömde bort vart jag hade lagt nyckeln senare men hade automatiskt lagt den under dörrmattan. Eftersom Magnus jobbade natt den helgen ville jag varken ringa eller sms:a detta besked utan kokade ihop en plan med Christina. Köpte ett kort till Magnus med en liten bebbe på och bestämde mig för att skriva 1+1=3 och ge honom det när han kom hem från jobbet dagen därpå, alltså tidigt på morgonen.

Låg som ett asplöv hela natten och var nervös inför detta! Det hjälpte inte direkt av att huset var fullt med fyllekajor som väckte mig mellan 23:45-04:30 genom att skrika och komma in i rummet. När Magnus kom hem och läste detta kort visste han inte vad han skulle tro. Han var tvungen att läsa och fråga mig flera gånger om det verkligen var så bra som han trodde! Jag hade gått bakom ryggen på honom kan man kanske säga! Ne! Men vi har pratat om barn tidigare men jag ville inte göra själva jag-ska-sluta-äta-p-piller-idag- grejen för stor. Så att det skulle finnas barntankar med i varje stund och situation. Dessutom trodde jag kanske inte det skulle gå vid första försöket! *Lycklig*