Nu har det snart gått en vecka sen jag tog testet och det är väldigt många olika tankar som strömmar omkring i skallen. Jag ringde MVC redan på måndagen och fick en tid nästa måndag för inskrivning och hälsosamtal. Jag räknade ut i vilken vecka jag är i ungefärligt med hjälp av diverse sidor på nätet och jag är i vecka 5 nu. Jag vågar nästan inte känna glädje eftersom jag känner så mycket oro. Samma dag som jag testade mig firade jag och Krickan med Brietårta! Brie? Öh, ja det är opastöriserad ost och det får man INTE äta! Hade inte en tanke på detta! Dagen innan, innan jag visste något, mumsade jag i mig gravad lax på smörgåstårtan på jobbet.. Suck!

Har googlat som en dåre på nätet om den där jäkla listeriabakterien… I tisdags badade jag dessutom bubbelpool i en timma med Frida, ja och efteråt berättar Krickan för mig att det kan vara farligt. Here we go. Googlar igen. Massa saker kommer upp om bubbelbad, infektionsrisk, skakningar som trycker ut foster och förhöjd kroppstemperatur som lede till skador på ryggmärgen mm. Jag ringde MVC och pratade med Krickan som lugnade mig. Får jag bakterien så tar kroppen hand om det i eventuellt MF och man kan märka att man blir dålig i magen av bakterien. Bubbelpoolen var inte så farlig och det viktigaste är att man tänker på detta i fortsättningen. Det finns många rekommendationer att följa och alla säger olika. Det man inte ska göra är att läsa allt som står på Internet för jag fastnar så i det och det slutar med att jag blir helt förtvivlad! Efter den dagen släppte jag det och har inte tittat något mer. Det blir som det blir men jag hoppas så innerligt att detta går vägen!

 Jag har valt att bara tala om nyheten för de närmsta eftersom MF risken är hög fram till v 12. Svårt tycker jag, för man vill bara skrika ut det till världen!! Ska försöka fokusera på en dag i taget och bara njuta. Vi var hemma hos min familj igår och hade skrivit ett litet kort! Hör och häpnad! Mamma hade känt på sig vad det var innan jag berättade! Alla blev tokglada och vi pratade om lite om framtiden (fast att jag är rädd att tänka för mycket på framtiden). Mamma sa att jag måste försöka glädja mig och låta mig själv få njuta av detta nu så det inte förstörs med alla oro. Sanna ord!