Jag som aldrig trodde att jag skulle skaffa en blogg gör nu detta! Än så länge, dock inte offentlig! Den är bara för mig själv, som en dagbok... Det finurliga är ju att man kan lägga upp bilder och att möjligheten av att kunna gå tillbaka i tiden och läsa om sitt liv senare, är fantastisk!
Jag har egentligen inte haft behov av en blogg förrän nu, inga hundar, ingen världsomspännande hobby och ingen graviditet eller några barn att skriva om.... eller?! =)

I förra veckan kände jag att den välbekanta molvärken innan mens kom smygande... men den höll i sig i flera dagar. Jag tittade efter mensen stup i kvarten och förstod inte varför den inte kom. Nog för att jag slutade med p piller i slutet av januari och "kunde" bli gravid, trodde jag inte helt på att det skulle ske så fort. Googlare som jag är sökte jag på *molvärk innan mens* och fann forum med symtom för gravid. Jag läste mig till att man inte kan ta gravtest förrän högst 4 dagar innan BM (beräknad mens). Kunde inte hålla mig då det gått 5 dagar med denna molvärk så pilar in till apoteket efter gymet i lördas och kissar en skvätt på testet och lägger det sedan på golvet.. går iväg och micrar lite mat och går tillbaka och vänder på det.. Där är ett plus!!! :) Blir svettig, skakig och alldeles torr i halsen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen!

En kort tid därefter hämtades jag av Christina som körde mig hem till henne. Vi pratade hela dagen och tog en promenad till coop med hennes barn. Jag var tokdisträ och glömde bort vart jag hade lagt nyckeln senare men hade automatiskt lagt den under dörrmattan. Eftersom Magnus jobbade natt den helgen ville jag varken ringa eller sms:a detta besked utan kokade ihop en plan med Christina. Köpte ett kort till Magnus med en liten bebbe på och bestämde mig för att skriva 1+1=3 och ge honom det när han kom hem från jobbet dagen därpå, alltså tidigt på morgonen.

Låg som ett asplöv hela natten och var nervös inför detta! Det hjälpte inte direkt av att huset var fullt med fyllekajor som väckte mig mellan 23:45-04:30 genom att skrika och komma in i rummet. När Magnus kom hem och läste detta kort visste han inte vad han skulle tro. Han var tvungen att läsa och fråga mig flera gånger om det verkligen var så bra som han trodde! Jag hade gått bakom ryggen på honom kan man kanske säga! Ne! Men vi har pratat om barn tidigare men jag ville inte göra själva jag-ska-sluta-äta-p-piller-idag- grejen för stor. Så att det skulle finnas barntankar med i varje stund och situation. Dessutom trodde jag kanske inte det skulle gå vid första försöket! *Lycklig*