I helgen har jag mått förfärligt... Varit såååå TRÖTT! Orkeslös och viljelös... I fredags var vi hos min kollega Elin och hennes kille Johan ute i Källby, de hyr ett hus där tills de har byggt sitt egna. Det var så trevligt! Vi fick tacos, alkoholfri X cider och öl och vin i mängder! Charlie var med tills Johan la honom vid halv nio. Vi pratade om förväntningar kring förlossbing, föräldraskap och Johan och Elin delade med sig av alla deras erfarenheter. Johan sa att han inte kunde ta åt sig och förstå riktigt att han blev pappa förrän Charlie var närmare ett år. Vi pratade om rutiner och uppfostran om tankar kring dop och religion i största allmänhet. Ska skriva ett separat inlägg om dop en annan dag.

På lördagen låg jag mest inne, åkte lite till stan men blev så matt av det, vi åt hummer på kvällen så det var lyxigt! Söndagen lika seg, vi vaknade iaf till solsken och satt ute med stor frukost i solen och Joan kom och lämnade Thea. Vi var ute på Blomsterlandet och köpte fina utekrukor och blommor a lá 959 kr, planterade dessa och var en sväng hos Magnus pappa och var ute på promenad. Dagen varvades av illamående, trötthet och huvudvärk. Sökte på enorm trötthet och fick upp att många är det runt vecka 15-16. Trodde man skulle bli pigg nu...

Igår kväll hände något mycket dramatiskt. Till att börja med vill jag, även fast det för många kan vara svårt att förstå, säga att Lillis är mig väldigt nära... Jag har ett band med henne och älskar henne så oerhört mycket. Hon finns där när man kommer hem, känner igen rösten, har helt olika sidor och kan både vara sprallig, sur och pumsig. Jag längtar efter henne när jag är borta och är orolig när vi lämnar bort henne. Vi har ute henne väldigt mycket i lägenheten (Tjockis är inte lika sugen på att komma ut) och hon har sina favvoställen att vara på. Tvättkorgen, soffan och garderoben. Klockan var sent, vi hade just sett klart en film och Lillis hade ätit chips med oss i soffan. Hon racade runt och sen när jag skulle ropa in henne kom hon inte fram.. Detta kan hända.. om hon har fått tag på ngt att gnaga på. Sovrumsdörren var stängd, toan öppen. Letade lite varsamt i tvättkorgen och lockade... Tittade under soffan mm. Ja, överallt. Hur stort är det liksom? Efter typ 20 min fick jag lite småpanik.. Tänkte på rör bakom tvättmaskinen och toastolen. Letade under täcket i gästrummet, bakom spis, i alla skåp, under alla skåp, i alla lådor... Överallt! Lockade och lockade. Inte ett ljud. Det gick 45 min. Hon är aldrig borta mer än 5 min. Magnus gick ut och tittade två gånger runt hela huset. Till slut drog vi ut hela tvättmaskinen men insåg att där bakom kan hon inte vara, vände upp hela tvättmaskinen och tittade i maskinröran.. Ingen där. Vände upp devansoffan och tittade, där är det endast svarta dynor med fjädring... Efter en och en halv timma, jag var panikslagen och grät och hulkade, så visste vi inte vad vi skulle göra. Magnus trodde det värsta, att hon på något sätt hoppat i toalettstolen, trodde verkligen inte det.. Han grävde med hela handen ner i toan och kände efter.. Alldeles för smalt... men ändå. Varför skulle hon hoppa i den? Finns inte!

Kan hon hittat ngt hålutrymme som leder ut? VAR FAN ÄR HON?! Satte mig ner helt utmattad och gav typ upp. Magnus började jobba 0600 idag. Det sista sa han som vi kan göra är att vi tar isär hela soffan och tittar.. Hade redan dragit ut den och tagit bort alla kuddar.. Så tog vi isär den och vände upp hela skiten. Ingen där. Sen säger Magnus, därnere då, då är det som en spånskiva längst ner vid gaveln och en liten öppning som går upp mot armstödet, pillade in handen där och kände något mjukt och pälsigt. Blev helt spattig, jag tog tag i soffan, som Magnus höll och skrek åt Magnus att känna. Han hittade henne. Helt vettskrämd... Hon har känt av att det var en katt inne för två dagar sedan. Hel sjukt, men det hände en gång hemma hos Andreas med när vi bodde där. Det kom en katt på besök som var inne i rummet och hon blev som förstelnad och satt i röret i buren utan att röra sig i ett dygn. Även fast de aldrig träffat på en katt tidigare så finns den rädslan inbyggd. Antagligen kände hon lukten av den någonstans och flydde för livet, gömde sig där.... Stackars min lilla toffsa. Katten var max inne i 2 min.

Imorse satt hon i röret i buren och nosade på min hand, tog två steg ut men backade igen, hade inte gått ut på hela natten, la upp lite mat till henne. Kanske låter som jag överreagerar men jag vet inte hur det skulle gått om vi inte hade hittat henne.. Kan ju inte bo i lägenheten mer då och veta att hon kanske ligger klämd någonstans. Vågade inte ens gå på toaletten och spola. Tack och lov att vi hittade henne! Sov asdåligt under natten, uppjagad som jag var och drömde. Idag har jag dunkande huvudvärk. Magnus bara: Du ska inte ha djur. Fattar inte vad det tar åt mig men jag känner en sån maktlöshet när det händer/har hänt mina djur något..