Idag är jag hemkommen från Arbetsmarknadsdagarna i Uppsala med jobbet, vilket var en tre dagar lång konferens med olika föreläsare och seminarier, det var över 800 personer från alla möjliga arbetsmarknadsenheter i Sverige. Det var ganska fullspäckat schema med lunch, mingel och middagar. Vi bodde på hotell Clarion och jobbade lite på tåget upp men gick sedan på stan i Uppsala första dagen.

Jag kände verkligen att jag saknar att bo i en större stad och fick många nostalgiska känslor när vi till exempel var inne på HM och systemet och hörde en massa studenter som talade om vad de skulle ha på sig i helgen osv. Jag och Elin pratade om vår studietid och om hur livet var när man pluggade. Så jäkla kul! Träffa alla kompisar varje dag på skolan, skvallra och träffa en massa nya människor. Gå på föreläsningar, kämpa ihop inför tentor och dela alla livets bekymmer tillsammans. På helgerna var det alltid någor som hände. Kåren, after work eller förfest och sen utgång. *Saknar*

Frukostbuffén var fantastisk och den var i stort sett det enda jag kunde äta under resan eftersom jag äcklades av både den honungsglaserade kycklingen och av laxen under luncherna. Det var en halvspexig underhållning oxå, under middagen på kvällen! Tre alldeles för gamla solariebruna artister som gjorde covers på schlager och abba, iklädda i paljetter och päls. Vi tippade ålder 45 på killen som var blonderad och i sitt esse när han tog i för kung och fosterland under framförandena. Han har säkert aldrig blivit något så tar ut alla sina drömmar under konferenser med halvpackade medelålders kommunalarbetare. Stackarn...

Jag var ganska trött under hela vistelsen och avstod alkohol när alla drack.... Hm... Första kvällen var vi på en afrikansk restaurang och det var en spännande upplevelse! Vi beställde missab och fick in en jättepannkaka som alla skulle dela på och på den låg diverse röror och rätter. Detta åts utan bestick! När alla beställde varsin öl tackade jag nej och gick sedan och tvättade händerna. Elin kom efter mig och lutade sig mot mig och frågade: "Varför dricker inte du alkohol då?" Jag smålog lite generat och då kramade hon om mig och sa att hon hade sett det på mig samma morgon och iakttagit mig lite extra under dagen bara för det... Elin sa att vi ändå har blivit så nära nu så man märker när det händer något med någon... Kaffet uteslöts exempelvis på thairestaurangen samma dag. Hon var iaf jätteglad för min skull och sa det flera gånger. Jag berättade om min oro och att jag helst inte ville berätta. Hon förstod så väl och kände igen min oro så mycket.. Hon sa att hon inte kunde slappna av och njuta förrän efter ultraljudet. Men hon hade bett BM att lyssna på hjärtat vid inskrivningen oxå, vilket hjälpte henne en del... Vi pratade en hel del under dessa dagar och hon gav mig goda råd.


Afrikansk messob!