Vaknade med illamående och en ruskig "jag vill inte jobba" - känsla. Släppte ut Lillis i rummet som var ettrig som en liten loppa och har förmodligen varit vaken hela natten och väntat på att jag ska gå upp. Hon knölade in sig i garderoben TROTS tejp och tvättpåse i vägen och jag blev så less så jag drog ut henne och hon tjöt som en gris. Det kanske låter hemskt men hon tjuter så fort hon inser att hon är överbemannad. Hon VET att hon inte ska vara i garderoben, ändå är det, det bästa hon vet. Jag fick så dåligt samvete efter utskällningen på Lillis så att jag lipade.

Jag skulle egentligen gått på infoträff på Arbetsförmedlingen idag eftersom jag var en av de utagna till intervju för jobbet jag sökte där. Elin på jobbet sökte oxå jobbet och blev inbjuden och hade fått veta att den fasta tjänsten eventuellt skulle internrekryteras... Jag tycker det är så dåligt att de lägger ut en annons där det är en fast tjänst och visstid, sen finns det fasta inte ens kvar när man väl kommer till intervju. Jag lyssnade på magkänslan imorse och kände att jag faktiskt inte orkar börja ett nytt jobb som det ser ut nu. Man vill ju verkligen visa sitt bästa jag i början, det är mängder av nya saker man ska lära sig och man ska passa gott in i arbetslaget... Det känns som jag inte har energi ens att ringa ett samtal just nu så jag hoppar det. Jag får söka jobb senare i tiden isåfall.

Jag fick även hem selvangivelsen idag från Norge och förstod nada av hur jag skulle fylla i den! Den totala intekten tycktes inte stämma och jag begriper inte hur man gör standardfradrag och vilket belopp man ska utgå ifrån. Blev så arg för detta så att jag i rent vrede knölade ihop papprena och kastade dem på golvet. Jag rusade in på toan hemma och illlipade i 30 minuter.. Freakigt va?