Blir fullkomligt galen på mig själv och på att jag aldrig kan vara nöjd med mitt hår! När jag tittar tillbaka på bilder från mitt forna jag ser jag att det visst var fint! Så varför ville jag hela tiden förändra? Under min pluggtid i Västerås (3 år) så hade jag iaf långt hår, först svart, sen blekte jag upp det undan för undan så att det efter ett halvår blev ett hår med ljusbruna slingor i… Men nejdå var det bra? Ne då bleker vi lite till så håret blir gult och torrt! Så tröttnar vi på det och gör allt kolsvart igen! Det slutar med att kalufsen blir svintofärgad och att jag alltid måste ha tofs eftersom det är så tjockt och maffigt att göra i ordning. För lat är jag med…. Men så risigt var det inte…..? Efter Sydamerika resan, (kolla in min fläta på ett av kortet) så fick jag för mig att det skulle av! För page är ju fint? Eller inte… på mig.

Tröttnade på pagen efter cirka 4 månader och såg en film ”Monsters” och ville se ut som tjejen i filmen. Hon hade en kort busig, blond frilla.. Hmmm tänkte jag, undra om man kan bleka det svarta och klippa det så? Efter 2 slingblekningar, 4 helblekningar där blekmedlet brände sönder hårbotten på mig, senare vart det ett tovigt, kort, orange hår. Och inte samma frisyr!! Bestämde mig då för att kapa av det och raka sidorna! För att bli av med det torra, skadade håret som jag lagt över 8000 kr på att fixa. Nu är håret katastrofalt fult. Igelkottoffsar på sidorna där sidecutsen växer ut och långa tester uppepå… Åh! Gud hjälpe mig!


Svart och något slitet...


Uppblekt och ljusbrunt


Ännu mer blekt


Tröttnar efter detta


Here we go svart igen....


Pagen jag inte trivdes i...



Ett år senare... Vad hände där?