Som jag skrivit tidigare blev inte min förlossning riktigt som jag hade tänkt mig. Vad hade jag tänkt då? Nja, att det skulle göra ont men att det borde vara uthärdligt, en värk liksom, hur ont kan det göra? Ordet värk låter inte speciellt ont. Har i min naivitet trott att det skall göra som ondast när barnet pressas ut, så fel jag hade! Tiden efteråt hade jag nog inte ägnat så mycket tankar åt.
Hur som helst, på onsdag eftermiddag, 10 dagar efter beräknad födelse, kände jag runt halv sex en molhållande smärta i korsryggen, som gick över och sedan återkom med 20-40 min mellanrum, var inte säker på om detta var en början på latensfasen, efter ett tag gick slemproppen oxå och då förstod vi att det var dax. Under hela den natten hade jag värkar som jag klockade, de var mellan 7-12 min mellanrum och gjorde inte asont men jag kunde inte sova på hela natten och tog tag i sängkanten och höll i mig när de kom. Men! Jag körde på med den fina andningen vi lärt oss och var relativt nöjd med mig själv. Taggat som tusan! På morgonen eskalerade de i smärta något men var oregelbundna, ringde in på fm och de sa att jag var välkommen om jag inte stod ut men att jag skulle köra på med värmedyna mm hemma. Under samtalet fick jag avbryta dialogen då en värk kom som gjorde att jag inte kunde prata. Efter ett tag till gick jag omkring och försökte städa, kontrollbehov som jag har men det sista pallade jag inte utan stod mot en bänk och kved. Det var fortfarande inte 3 värkar på 10 minuter som det ”skulle” vara.
Ringde in igen och jag var så välkommen så, jag kunde knappt sitta i bilen av smärta och värkarna var cirka en minut långa. Köpte nezeril på vägen in som jag inte klarat mig utan under graviditeten och skrevs in 14:10. De kontrollerade hur öppen jag var och hon sa 3-4cm. Jag fick stanna kvar men de skulle se lite vad som hände de timmar som följde. Sedan byttes det personal och vid fyra introducerade de lustgas (som jag inte tyckte hjälpte alls mot smärtan) så den var jag bara arg på. Det luktade illa och jag kände mig full efter att värken var klar. (anväönde dock lustgasen flitigt i nästan 12 timmar ;) Klockan fem led jag verkligen och värkarna hade verkligen ökat i smärta så barnmorskan sa att jag borde ta epidural. Vilket ska ta cirka 30 minuter att behöva vänta på. I detta läge var jag ledsen och orkade inte så mycket. Vred och kastade mig när värkarna kom. Det var en sån jävla smärta i ryggen som är helt obeskrivlig, ungefär som att någon slog mig stenhårt i ryggen med en planka. En inre naturkatastrof.
21:10 kom narkosläkaren, fick alltså vänta så länge eftersom det blev akut kjesarsnitt och bilolycka som gick före mig. Det kändes så fruktansvärt tråkigt. De kom in då och då innan och för varje gång trodde jag att nu, nu äntligen! Men då meddelade de bara att de var ledsna att det tog sån tid och erbjöd mig kvaddlar. Ville inte ha några jäkla kvaddlar! När narkosläkaren som hette Benjamin och var ung, var inne och grejsa med ryggbedövningen fick jag två värkar till som störde hela nålstickandet. Kände inte ett jota av den där bedövningen som alla pratat så om! Blev lite kallt sen,,, en sådan otrolig lättnad när värken bara försvann. Pustade ut och somnade till lite, tänkte att nu kan det öppna sig bäst det vill!! Vid detta laget var jag bergsäker på att jag var rejält öppen i och med att jag haft så ont men när de kollade mig så var jag fortfarande öppen 3 vilket gjorde mig sjukt besviken. Jag hade sk pinvärkar, de tar asont men det hände inget eftersom de är oregelbundna, de gav de mer tid och jag skulle upp och så och gå på gåbord mm så huvudet trycks ned. Efter ett tag stack de hål så vattnet gick, hände inget vad jag minns. Sedan klockan 23 någonting tyckte nattsköterskan att det skulle bli barn inatt och pratade om värkstimulerande dropp. Vet inte riktigt vad som hände men det hela dröjde, jag tror det var mycket att göra den natten för jag fick droppet runt ett två kanske och det ökades på var 20:e minut. Jag var rädd att det skulle börja göra ont igen och efter ett tag kände jag ett tryck nedåt, jätteobehagligt, och värre blev det.
På två timmar öppnade jag mig från 3 cm till 10 cm och det var inte kul. Det kändes som att något eller någon försökte pressa igenom en melon genom rumpan. För tydligen så ligger huvudet mot ändtarmen, hade jag ingen aning om heller. Jag var tvungen att halvförlamad, stappla ut och kissa då och då och vid sista gången kändes det när jag försökte sätta mig ned att jag skulle sprängas inifrån, så jag skrek, det rusade in folk och de får in mig på sängen igen och då är jag öppen 10. då fick jag krystningsreflexen och det gick inte att hålla emot, sådan kraft det var. De sa till mig att det inte var dax att krysta än så jag skulle andas igenom värkarna. Jag var hysterisk och skrek att det inte gick att andas och jag blev arg och besviken på mig själv, detta hade jag ju sett på TV! Att man ska guidas igenom krystarbetet och ta i när de säger så. Gick ju fan inte! Jag försökte andas men det blev att jag tog i eftersom kroppen gjorde det automatiskt. Blev till något konstigt djurbröl. Upp och ställa sig på sängen då det inte gick att ligga på sidan såsom de ville att jag skulle ligga först. Så obehagligt det var att ligga så, försökte knipa så sa den ena undersköterskan att jag skulle ”slappna av i stjärten”. Jag kände bara, att gör jag det då sprängs för fasen hela jag! På loppet av 20 minuter från det att kystvärkarna satte igång kom Nova. Jag stod på knä och svepte i mig lustgas, slet i Magnus olika kroppsdelar (de jag fick tag på) och svor och vrålade. Detta minns jag inte själv. Magnus berättade efteråt att han aldrig hört mig skrika så och att det var vidrigt för det lät djuriskt och hördes förmodligen bort till Skara. Jag uppfattade inget av det barnmorskan sa till mig för jag var så inne i min egen värld. Var besviken på detta efteråt, att de inte gudidade mig, tydligen så hade de gjort det, men jag lyssnade inte. Jag minns att jag kände att hon höll på att komma ut och att det sved som någon skar mig med eldkniv i underlivet. Så glamouröst det va! :)
Jag var tvungen att vända mig på rygg det allra sista och då hade jag skrikit åt dem att det för fan inte skulle gå eftersom jag hade ett huvud mellan benen! När Nova kom ut släppte allt, det sved men inget annat, jag var väldigt omtöcknad. Hon var så fin när hon kom ut. 05:18 fredagen den 16 november. Inte sådär blodig, vit eller rynkig. Såg att det var en flicka och det kändes så rätt, det var det vi båda hade trott och drömt drömmar om. Barnmorskan hade frågat mig om vad jag trodde det skulle bli under förlossningen och jag hade helt sonika svarat: en tjej.
Det var hemskt för Magnus under allt detta eftersom han var så hjälplös men försökte hjälpa och stötta mig så gott det gick. Jag hade svårt för att ta info, åt inget drack bara lite då och då. Innan var det snack om dvd filmer, kortlek och massage. Nu känner jag, herregud, under sådan smärta var jag inte speciellt mottagen för sådant trams!
Nova lades på mitt bröst och fattade grejen med amning på en gång. Vägdes och mättes efter en stund och jag fick den stora äran att sitta med en barnmorska mellan benen som förgäves försökte få ut min moderkaka. Det tog 45 minuter och hon klämde drog mm. Skitjobbigt var det för jag ville bara vara klar! Sedan, inte nog med det ringde hon efter läkare eftersom jag hade så mycket bristningar. Fick bedövningssalva sedan bedövningsspruta och de frågade om jag ville vara kvar eller in på operation jag ville vara kvar och syddes i ja, en timma kanske. Ibland kände jag när de drog igenom men det gick bra. Läkaren sa att hon tyckte jag var en kämpe efter allt. Jag fick isbindor och fick sätta mig baklänges på sittbenen för att duscha. Ljuvligt var det. Fick även en kateter som var mindre ljuvlig.
Tiden efter detta var helt sagolik, det var som att leva i en drömvärld, där bara vi tre existerade, det gick liksom inte att förstå. Kom upp till BB och blev omhändertagna, vi stannade där i tre dygn eftersom jag fick en akut infektion i mina sår och jag inte kunde röra mig, Magnus fick ta Nova till sig på natten där då jag var så trött och medtagen, men inte kunde jag sova! Detta var nog tredje dygnet utan någon sömn! Tittade på Nova, andas hon? Namnet kom vi på 2 dagar efter hennes födelse. Jag ammade Nova och efter ett tag gjorde det ont, fick lära mig hur man ska hålla och hur de ska ta greppet och på söndagen när mjölken rann till fick jag feber och värk i leder, fick en sån amningsnapp som skulle lindra lite. Hela amningen var så bökig i början, man skulle sitta rätt, hålla rätt, det gjorde skitont och jag grät vid varje tillfälle och nöp mig eller sparkade med benen. När vi åkte hem på måndagen därefter var det mycket skönt men då hade inte mina hormoner ändrats om i kroppen. När det mesta av de glädje och adrenalinhormonerna försvann och när amningshormonerna satte fart var jag och snuddade på känslan av en depression. Jag grät för allt, tårarna rann när jag tittade på Nova, när hon grät grät jag, jag orkade inget och kände mig som ett kadaver. Denna stora förändring, att lite bli bestulen sin vanliga frihet, som man inte är van vid då Nova kräver 100% av mig, amningen som gör så ont varannan timma och att jag inte kunde sitta och hade ont i tamigfan hela kroppen gjorde första veckorna väldigt jobbiga. Å ingen hade sagt hur mycket man blöder hela tiden och att det luktar rutten råtta!
Jag hade kontakt med BB och fick medicin för diverse åkommor som uppkom även på hemmaplan. Var väldigt nära på att ge upp amningen där ett tag eftersom det inte var värt den smärtan riktigt. Jag hade ångest inför varje amning. Det kan jag liksom inte förstå nu! Nu känns det inget och jag behöver inget vatten, amningskudde, mobil där jag fanatiskt skriver upp tid, höger eller vänster bröst och hur länge hon äter. Efter cirka tre veckor åkte jag på mjölkstockning oxå och blev jättesjuk, influensaliknande symtom med 39.5 i feber och frossade i flera timmar på natten och ammade på ett rödsvullet ömt bröst. Fy att man blev så sjuk visste jag inte! Jag borde värmt och masserat på de direkt!
Nu såhär 2.5 månader senare går allt som smort och jag är nästan bra... åkte in pga av värk i underlivet och hade sk granulationsvävnad som man får när stygnen inte har läkt så det har vart tufft, men nu äntligen är det bättre. Nu fattas det bara att gå ner den lönnfeta magen och bli 7 kg lättare än vad jag är nu!
Kortfattat – Jag känner just nu att jag kanske inte vill gå igenom en vaginal förlossning igen, finns stora baksidor med en sådan och vet inte om jag kommer bli helt återställd. Det tar tid att läka ett snitt med så vem vet vad som är bäst. Jag känner mig lite sorgsen i samband med min förlossning eftersom jag kände att jag inte var helt med och har lite minnesluckor, men man glömmer ju! Hursomhelst är det värt det eftersom vi har världens finaste dotter.
På väg in, ser helt avslappnad ut, skenet bedrar.
Efter epiduralen (Magnus fotade inte mycket när jag hade ont innan bedövningen)
Värkarna smärtar igen trots ryggbedövningen men med värkstimulerande dropp.
Tänkte jag skulle uppdatera bloggen lite, herregud det var ju månader sen jag skrev! Var ska jag börja? Jag som är så dåklig på att sammanfatta! Egentligen skulle jag vilja göra ett eget inlägg med enbart förlossningsberättelsen så det gör jag nog efter detta inlägg! Nu har det gått exakt 2 och en halv månad sedan Nova föddes och jösses vad omvälvande vårt liv har blivit!
När jag var gravid var det bökigt det sista på alla sätt och vis, framförallt den eviga väntan och att jag inte fick sova, men det har jag typ glömt bort nu! För inte kan man ha en blekaste aning om vad som väntar även fast man för sitt liv försöker förbereda sig på alla plan!
En sak som jag funderat mycket över är varför ingen talat om hur tuff tiden efter en förlossning kan vara, man har graviditeten som en lång väntan och förlossningen som mål. Sen då? Då är allt färdigt och perfekt! Eller? Är det inte då det verkligen börjar? Utmaningen och prövotiden som föräldrer. Jag har inte riktigt hunnit bearbeta min förlossning än, att den inte blev som jag hade tänkt och att det gjorde så ont och var så jobbigt. Så är det inte för alla och jag kan verkligen bli avundsjuk på de som säger att det inte var så farligt eller att de kan tänka sig att gå igenom det igen. Vissa bitar av min förlssning har jag glömt, eller jag har minnesluckor.
Först nu, eller de senaste 3 veckorna har jag på riktigt börjat njuta av att vara mamma, det jag upplever nu, tror jag att Magnus kände direkt när vi kom hem från bb men han tampades inte av de hormoner som fullständigt slog undan benen på mig. Nova åt superofta i början, varannan/varje timma, amningen gjorde skitont och jag fick massa problem där i början plus de fysiska och psykiska komplikationer jag bar på efter förlossningen men nu flyter det på och hon vaknar 1-2 gg per natt! Hon har börjat inse att det är roligare att vara vaken på dagen och tar små powernaps då och då. Hon äter med 2-4 h mellanrum. Det är lite svårt det där med amningen att veta hur mycket hon får i sig vid varje tillfälle. Det är det här som jag har börjat uppleva nu, som är glamouren med att skaffa ett barn, kärleken till Nova växer sig bara starkare för varje dag! Hon har fått så mycket personlighet det sista, ler, joddlar, skrattar och vill vara med på det som händer. I måndags började vi i babyrytmik och jag tror det är bra då det handlar om att bli medveten om sin kropp, tillsammans med sång. Annars går dagarna fort, schemat känns fullspäckat varje dag, komma upp, göra i ordning sig själv, Nova och fixa mat, komma ut, kanske besöka någon eller få besök, mat igen, matning och blöjbyten där emellan, så ska man handla och städa däremellan också!
Ja, då var det beräknade förossningdatumet passerat. Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Jag vill känna mig tapper och vara i "väntans tider" på ett positivt sätt men istället har jag gått omkring och byggt upp oro det sista som inte funnits där tidigare. Oro kring minskade rörelser, för överburenhet, för att moderkakans livslängd ska ta slut osv. Jag har hela tiden känt på mig att jag kommer gå över tiden så detta är egentligen inte så oväntat. Ämdå känns det tråkigt. Jag vill inte vara gravid längre! Jag är trött på att förbereda mig och grejja hemma, det är det enda jag har gjort nu det sista! Man ska vila och se film och slappna av men som sagt tidigare så är jag inte riktigt den typen av människa så jag går hellre och småpular. Nu har alla i min forna f-grupp fött, så jag är siste man, känns lite bittert, är superglad för deras skull men längtar så mycket nu så jag vill oxå vara en av dem! Tycker så synd om mig själv! =(
Överburenhet (gå över tiden) räknas det som först i vecka 42+0. I en gravidapp jag har står det att "alla som går över 2 veckor över tiden sätts igång". Om det hade varit så väl att man hade vetat att "då blir det" men ikke! Detta är olika i olika landsting! I Västra Götaland tror man nämligen att moder och barn klarar sig längre FAST det står att överburenhet kan ge ökade risker för barnet, därtill räknas att moderkakan kan ge upp och ge barnet mindre näring och syre eller att fostervattnet är minskat. Hur kan det vara olika riktlinjer i samma land?! Här i Skara sa barnmorskan att man bokas in för kontroll i vecka 42+0 och utiåfrån det tar läkaren ett beslut om man ska sättas ingång eller vänta ytterligare, man tror på en naturlig igångsättning. Jag undrar då hur många koller eller hur ofta kollerna görs efter 42+0. Nu är jag inte ens där själv men jag är ändå orolig och tänker på detta. Det kan vara så att BF datumet är felräknat eftersom det endast är en uppskattning som görs under ultraljudet i vecka 20.
Går här hemma och leter efter förlossningtecken! Lös mage, hm kan det vara ett tecken? Jag har definitivt känt mig annorlunda de sista 4 dagarna. Jag känner numera oxå:
* Ett ökat tryck nedåt.
* Det drar och sliter i ljumskar och fogar
* Det som börjat nu det sista - hastiga strålningar och ilningar ned mot ljumskar och innerlår. Tidigare jag jag bara haft ilningar i underlivet. Detta känns av så mycket så att benen viker sig ibland.
* Sen är det, det här med sammandragningar, jag känner inte av dem så tydligt som andra verkar göra utan det är mer att jag känner mig som en sprängd anka inifrån ibland och jag får svårt att andas.
* Molande mensvärk i svanken till och från, känns som mensen kan komma närsomhelst, sedan om det ska räknas till förvärkar? Det vetjante! Det ultimata hade varit om vattnet hade gått, då blir man definitivt igångsatt efter 72 timmar.
För att tala om ngt annat så har jag varit på två kalas i helgen, först morfar och kusin Marcus sen på Peters 30 års fest i smedjan, trodde nog aldrig att jag skulle vara kapabel att medverka i vecka 40 men det gick bra!
Höggraviditeten, börjar kännas av allt mer. Vare sig man vill eller inte kan man inte göra allt man önskar eller sova gott på grund av att man både är tyngre och tröttare. Jag väger nu 71 kg. Har en distinkt känsla av att jag kommer över tiden...
Jag har varit hemma två veckor och två dagar nu och det måste jag säga har vart så underbart! Jag har haft mer energi än tidigare och den mentala vetskapen om att bara få göra det man själv vill, när man vill har varit befriande. Första veckan tillbringade jag en hel del med Johanna från f-gruppen och vi pysslade, såg på film och åkte till Skövde. Jag är väl ingen pysselmänniska om man bortser från de gipsfigurer men målade på tiden på Tegla i högstadiet men fick mkt tips och vi åkte till slöjddetaljer och till kupan och köpte billiga glas som blev till ljuslyktor! Var på myskväll med tjejerna hos Frida och vi fick god mat och som vanligt så var det så kul att träffa alla! På fredagen vart vi bjudna hem till Johanna och Mathias på mat och spelkväll och hon hade gjort så fint med dukning och detaljer! (Ska visa på bilder nedan)
Andra veckan var Magnus ledig och vi var i stan och hemma hos mamma och pappa ett par gånger.
Vi har även sett hypnotisören med Anna och John och lyxat till det med frukost och lunch hemma hos dem och avslutningsvis middag på Enjoy. Hunnit med att träffa Rebecca ett par gånger och även tillbringat en heldag med mormor och morfar! Denna veckan har jag dock haft en påtagligare trötthet och mycket värk i ben och fötter.
Jag mår över lag bra, jag går inga kilometer utan travar mest runt hemma men blir trött i fogarna ännu. Nätterna är inte roliga.... har ont, riktigt ont i magen, tror det beror på att alla organ och vävnader i magen är ömma och jag har värk i revben och revbensbågen i fram. Det känns som att det bränner.. Pratade med BM om detta och det är tydligen vanligt. Jag vänder mig var tionde minut och får ju bara sova på sidan, då man kan blockera den stora blodärten om man sover på rygg som kapar syretillförseln hos barnet. Det går ändå inte att sova på rygg eftersom jag typ kvävs då. Sen har jag senaste veckorna fått värk i fingerleder, främst under nätterna och mina armar domnar. Sen har jag halsbränna, men det överlever jag, pinkar väl 3 gg om natten och är stel och orörlig som en gnu. Orkar inte vänta mer nu!Trodde nog inte att man kunde få så här många åkommor av en graviditet!
Sist jag var hos BM så låg mina värden bra, socker, äggvita och hb. Jag hade ett SF mått på 35 cm och hjärtat slog lite lägre denna gång, 128 slag/minut.
Måste även berätta att vi var på en inspirationsföreläsning på KSS i förra veckan om förlossning. Så bra! Föreläsningen handlade mycket om asvlappning och andning och vad partnern kan göra. Att partnern istället för att fråga om man vill ha ett glas juice, truga och bara ge små klunkar, andas med istället för att säga till en att "andas nu". Det handlade mycket om smärtcentra och att andning gör så livmodern slappnar av, om tankens positiva verkan och om själva inställningen och tron på sig själv. De är en positiv smärta som inte är kontinuerlig, man är inte sjuk utan något positivt ska hända. Sen gav de tips om hur man ska tänka med delmål och mål och inte bara tänka fram till själva förlossningen utan även tiden därefter. De gick igenom alla förlossingsstadier och påpekade att latensfasen kan vara i upp till tre dagar då man helt enkelt mår bäst hemma. Är man bara öppen 2 cm när man åker in får man åka hem igen och det är inget mer med det. Typ. De bjöd på sig själva och de var mycket vi visuella!
Idag har jag tillbringat halva dagan på coop, cyklade dit och träffade massa folk där och orkade inte cykla hem så Magnus fick hämta bil. Har putsat fönster i brist på annat men nu är jag skittrött!
Fick nys om att hallbladsthe skall vara bra i förebyggande syfte inför förlossning! Tydligen finns det ämnen där i som kroppen själv har och detta skall bidra till lägre smärta, mindre blödning, mindre avslag. OCH! Det kan bidra till att förlossningen sätts igång tidigare. Inget jag märkt ngt av dock!
Vecka 38
Pyssel!
Färdiga resultatet!
Lite mat efter allt slit!
Fick ett handgjort halsband av Magnus!
Börjat skriva i boken om mig.
Lilla pizzan på Alpina efter föreläsningen på KSS! Och cola... I LOOOOVE Cola. Fattar inte hur jag har klarat mig utan denna dryck tidigare i livet!
Såhär fint hade Johanna gjort innan vi kom på middag!
Fick egna karaffer och Mange mo som inte gillar cola fick fanta! =) (Snott bilden från Johannas instagram)
Spelade två spel! Vann varsinn gång!
Frukosttime hos Anna och John
Räkpasta till lunch, senare samma dag.
Utflykt i fredags till butiken "Hem till mig" utanför Falköping, underbar lantlig inredning.
En av gosnosarna som man aldrig kan få nog av, håller flaskorna själva nu och sitter nästan helt upp!
Vaknade upp till vinter imorse! Ljuvligt! Så skönt med kylan och att få burra upp sig med tända ljus! Nu har jag endast två dagar kvar att jobba och det känns så skönt. Jag känner verkligen att jag behöver ro nu inför förlossningen och kroppen blir allt tyngre och jag besväras av mycket ryggont och nu har händer och fingerleder börjat värka. Vissa nätter är rent förjävliga, tror jag har sprickor i revbenen. Jag är glad för att vi har fixat allt nu inför barnet för tanken på att springa i affärer nu är inte så lockande...
I lördags var jag hemma hos Johanna på kvällen och får då helt plötsligt superont i högra vaden, ingen kramp, bara smärta. Kunde inte ens gå på benet. Googlade på detta och det kom ju givetvis fram massa träffar på "propp", ringde mamma och pappa och rådfrågade sen 1177. Jag skulle avvakta över natten, symtomen var inte likt en propp för då ska det bli varmt och svullet mm men sedan dagen därpå var det fortfarande inte bra. Ringde igen och fick en tid på jourcentralen i Skövde där en läkare tittade på benet och mätte det osv, sedan skulle jag vidare till förlossningen (varför var eg oklart) där jag fick göra ett CTG. De var väldigt snälla men bestämde där på förlossningen och vi gick faktiskt igenom lite vad som skulle hända sen när vi kom på "riktigt". CTG såg jättefint ut och de avblåste propp, så fick åka hem igen. Nu är vaden bra igen men vet inte vad som hände.
I måndags hade vi sista träffen med föräldragruppen, vi gick igenom faderskapsintyg och vad det innebär med gemensam vårdnad mm mm. Vi fick även träffa en psykolog och diskutera olika bilder som handlade om föräldraskapet, väldigt intressant.
För er som missade Jonas Gardells dramaserie "Torka aldrig tårar utan handskar", se den på SVT play säger jag bara!! Bästa jag sett på länge. Så otroligt hemskt att ingen på 80-talet förstod varför folk insjuknade och att det talades om bögcancer mm. Varning för starka bilder med herpessår och folk som vrider sig i smärta. Jag tycker att hela serien är så otroligt trovärdigt gjord och han fångar verkligen upp helheten kring kärlek och utanförskap i samhället.
Det känns som att graviditeten har tagit sig till en ny nivå. Jag har fortfarande uppluckrade och smärtsamma fogar men även en påtaglig smärta i mitten av ryggen vid revbenen. Bebisen rör dig HELA tiden och det är rejäla kroppsdelar som sticker ut här och var. Magen är spänd och öm. Jag gillar när det rör sig men hade nog aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kännas så mycket. Jag klarar visserligen av att jobba men har inte mycket energi över när jag kommer hem. Vilket även har satt sig på mitt humör de senaste dagarna. Jag stör mig på allt och är lättirriterad och får gråtattacker. Mest arg tror jag att jag blir för att jag inte orkar göra det jag vill göra. Ligga på soffan och glo på TV mitt på dagen eller efter jobbet är inte min grej och kommer aldrig att bli. Jag har helt enkelt inte den ron (säger man ron?) i kroppen så jag fixar det, jag tycker liksom inte att jag har tid med det. Dessutom tror jag att det är ännu värre med den saken just nu då jag inte hittar en enda trivsam liggposition i soffan. Avundas personer som har förmågan att "slappa". =)
Det har varit en hel del festligheter det senaste! Dels har vi fått hem nya bilen som vi är supernöjda med och jag, Frida och Revecca tog oss en jungfrufärd till Skövde och strosade på stan och åt sushi! Hade besök av en tjej som heter Johanna från föräldragruppen och vi pratade nonstop i 4 timmar! Supermysigt! I lördags hade Sabina 30 års fest och den festen var så lyckad. Längesen jag skrattade så mycket och jag kände mig nästan berusad trots nykterheten. Underbar mat och trevligt sällskap. Fick på en musikvideo gangnam style och halva ligan ställer sig upp och börjar härma den fula och roliga dansen. Jag skulle dansat om det inte vore för magen! Klappade händerna och tittade på istället! =) Så glad att jag har mina gamla goa vänner!
I söndags var vi hos Magnus mormor och jag fick syn på ett foto av Magnus och Andreas som små, jättekul! Tog ett kort på kortet och nu ska det läggas upp!
Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.
Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.
Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så.
Partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.
Nu har vi varit på den fjärde mvc kontrollen och alla prover ser bra ut. Måttet på magen var 32 cm, (lite över medelkurvan) har samma vikt som innan 67 kg och hjärtslagen låg på 144. Denna gång kunde både BM och Magnus lyssna med en sån där liten trädoppler. Fortfarande fixerat. Efter detta var det f-grupp igen och vi gick igenom komplicerade förlossningar, smärtlindring och avslappning. Vi fick träna på andningens olika faser under 1½ minut (som en under en värk) genom att killarna fick nypa i våra lår i olika steg. Tror mycket på detta med andningen. Känns som att det kan hända en hel del nu, en tjej från f-gruppen hade åkt in till förlossningen då slemproppen hade gått och hon var öppen 2 cm! Men det kunde tydligen bli så redan fast man går tiden ut så hon åkte hem igen. Känner mig verkligen inte redo än på det sättet. Alla veckor behövs för den mentala förberedelsen.
Har snart passerat vecka 34 och är ganska trött i ryggen, fogarna och i kroppen i allmänhet. Jag känner mig tung och orörlig och jag har vissa dagar som fungerar jättebra men ibland får jag riktiga down-dagar med mensvärk, värk i kroppen och enorm trötthet. I de fallen känns det som att jag inte orkar med detta en dag till! Det stramar och värker en del i magen också, särskilt på nätterna. Är även ENORMT törstig! Cola och mjölk! Namnam!
Vi har äntligen bestämt oss för en bil! Har spanat länge och väl på diverse kombibilar och provkört bilar som vi lånat hem. Har vart väldigt inne på Toyota Avensis, i färgen vit. Jag körde dock både Raw 4:an och Honda CR V:n som är jeepar och älskar känslan av att komma upp och se ordentligt! Automat är även ett måste! Så fort man ska ha Executive som innefattar skinnklädsel, elstolar och backkamera mm så kommer man upp så mycket i pris så en ny årsmodell är inget att tänka på. Vita bilar är ganska sällsynta eftersom de inte riktigt är ute på marknaden ännu men så hittade Magnus av en slump en Honda CR V. Denna bil hade kommit upp en dag tidigare och det hade ringt massa folk på den så vi snabbade oss dit. Den är svart i pärlemocappucino så den skimrar i guld i solsken. Drar cirka 0.7 per milen och hade elstolar, panoramatak, navigator, automat, avtagbart drag, backkamera, dvd skärmar, trådlösa hörlurar, takbox, kupévärmare och massa jocks! Är dock tre år gammal men man kan inte få allt! Bilen hade bara gått 5000 mil. Vi slog till och skrev ett avtal och den ska hämtas och betalas i veckan. Är iaf supernöjda!
Detta är en precis likadan bil men vi har snyggare fälgar!
Obs, vår bil har automat!
Jag har även beslutat mig för att gå ytterligare en vecka tidigare än vad jag tänkte först. Magnus insisterar på att jag ska och behöver vara hemma snart eftersom jag är toktrött på kvällarna. Då blir det att jag är hemma tre veckor innan BF, det tråkiga är om jag går över tiden och blir hemma i flera, flera veckor, men vad ska jag göra då?
I helgen åkte vi till Västerås och hälsade på Johanna och Toni, Johanna ska ju ha 10 nov, hennes mage var större än min men vi ska ändå vara i samma vecka. Vi åkte hem till Helena och Magnus och träffade även Oskar med barn. Så mysigt att se dem igen! Det var kulturnatten i Västerås den kvällen så Magnys och Toni gick ut och besökte massa krogar medan jag och Johanna käkade chips och pratade kvällen lång. De kom insläntrande vid halvtre och både jag och Johanna hade nojjat för om det skulle hända ngt om de var ute och var fulla..? Vem skulle då skjutsa oss till sjukhuset och man får ikket vara med om man är redlöst berusad! Nä d blir banne mig inge mer alkohol för Mange mo! ;)
Jag har funderat ett tag på att ta gravidbilder men det har bara inte blivit av. Fick en bild av Johanna som är i samma vecka som mig och ett förslag om att ta bilder i Västerås på samma ställe som hon. Kom på att syster är mycket fotointresserad samt att vi har en ganska ny systemkamera så testade med henne nu i helgen! Vi tog oss ut på en äng som hon visste var bra och det var perfekt solsken. Ljuset gör tydligen allt! Det var riktigt varmt trots att det var 15 september! Men! Vad svårt det är! Man har ingen aning om hur man gör med kropp och ansikte och hur man ska stå! Är inte så van att ta denna typ av bilder! =)
I förra veckan var vi på föräldragrupp! Det var skoj! Det var inga jag kände igen men Magnus kände två av dem, vi var en ganska liten grupp men det skulle komma fler nästa gång. Vi fick en intro och lite info om de kommande träffarna och sedan fick vi intervjua varandra lite och sedan "redovisa" för resten av gruppen. Det var roligt! Vi fick även fundera över vad vi ville prata om de kommande träffarna som rör "Barnet" "Förlossningen" "Amning" och "Föräldrarskap". Killarna hade en egen grupp och när de redovisade vad de kommit fram till handlade det mesta som de diskuterat om deras tankar inför barnet, dvs om det skulle vara något fel på det och om vad som skulle förändras i livet när det anlände osv. Det var viktiga reflektioner men hörde inte till uppgiften eftersom det var saker vi ville ta upp och diskutera i gruppen om dessa teman hihi. Två "mammor" där var i vecka 33 och resten skulle ha några veckor efter mig. Jag kände mig mycket liten där då de andras magar var så mycket större. Kanske beror på att min bebis ligger djupare in i magen?
I helgen har vi donat med barnrummet eftersom jag vart lite stressad över att de flesta hade verkat komma igång med det! ;) Vi flyttade den stora gästsängen och hämtade Jonathans gamla bruna spjälsäng hos mamma och pappa. Bäddade den med vitt-beige spetstäcke. Rummet blev rymligare och råttorna fick hedersplats i mitten av rummet. Ska leta rätt poå lite tavlor och pynta till det lite mer. Ska ta lite bilder och lägga ut en annan dag! Var på filmys med Marre, Elin och Frida i lördas och såg Breaking dawn 1 för tredje gången haha. Inte för att jag tycker den är sådär asmegasuperbra men Marre hade inte sett den. Ska bli kul att se tvåan snart! Vi fick supergod tacosgrattäng och ca ett kg godis till efterrätt!
Vi hade tvilling nr 2 i söndas och promenerade ute i höstsolen varvat med matning och egen matlagning. Andreas kom förbi och myste med Jax i soffan.
Jag har haft ganska ont av foglossning de sista dagarna och det har luckrats upp och ilat och haft sig. Samtidigt har jag haft mensvärk (molvärk) i svanken till och från i tre dagar och jag vet inte om det är för att det växer, eller om det är förvärkar eller vad det kan vara? Vet att vanliga värkar börjar med mensvärk. De sparkar jag känt förut samt det där studsande bökandet har övergått till rent "kanande" eller påtryck av kroppsdel rätt ut i någon del av magen. Det känns som att barnet ligger väääldigt nära huden.
Har bestämt iaf nu att jag ska gå från jobbet senast den 19 oktober, vilket är en fredag, då är det 2 veckor och 2 dagar kvar. Att jag måste bestämma det redan nu känns svårt men f-kassan har handläggningstid på en månad. Nåväl får se hur det blir.
Igår var det dags för kontroll nr 3 och fortsättningsvis nu så kommer jag att besöka barnmorskan varannan vecka. Vi gick igenom det vanliga, blodtryck, urinprov, mätning av mage (30), hjärtljud 148 slag i min och sen skulle hon känna hur barnet ligger. Hon trodde sig känna en rygg på vänstra sidan av magen och huvudet längst ner men det var närmare bestämt inte så lätt så fram med ultraljudsmaskinen! Jag var inte beredd på detta alls att få se den lill*. Men japp, där låg det med huvudet neråt och ryggen åt vänster, rumpan uppe vid revbenen. Magnus blev helt nervös och hasplade snabbt ur sig: Ja nu vet vi ju inte mer då, så inget syns!! Så vips tog hon till min stora besvikelse bort maskinen, så vi fick inte se mer. =(
Sedan borrade hon ner händerna där huvudet låg och skulle känna om det var rörligt, ruckbart eller fixerat. Det bedömdes som fixerat. Hjälp! Hon var snabb med att tillägga att om bebisen fixeras tidigt betyder inte att den kommer att födas för tidigt. Läste på lite på kvällen och det står samma sak, det stod även att bebisen vanligtvis fixeras i vecka 37, eller 38 men att det även kan ske så tidigt som i vecka 33 eller 34. Pytsan! Är i vecka 32!
När jag tänker efter nu så verkar detta logiskt. Mitt behov av kisseri nattetid har ökat avsevärt. När jag går känns det som att något trycker nedåt underlivet…Var dock helt övertygad om att barnet rörde sig runt och hade huvudet på kanske, tja, sidan! Ikke! Det stod även på nätet att de brukar ligga med ryggen på den vänstra sidan av magen. Känns bra att det ligger rätt iaf! Hon frågade om vi hade några tankar inför förlossning och vi bara nja, ne det är ganska lång tid kvar och vi är inte riktigt där ännu… hon bara: Ja, fast det är det ju inte? Ojda… kanske får börja tänka lite mer på det men jag sa till henne att jag (vi) har reflekterat över det genom att ta åt oss av andras positiva berättelser om det så vi är nog ganska så insatta.
Tog lite blodprover och vägde mig, väger 67,2. Herregudars. Efter denna kontroll åkte vi på kalas hos mormor i sommarstugan och frossade räkor. Somnade tidigt på kvällen. Idag är det första gången på föräldrautbildningen, lite nervös faktiskt. Undrar vilka mer som är där och om det är någon känner igen?
Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre. Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd.
Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist.Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.
Revbenen och bäckenet kan ömma eftersom barnet tar allt större utrymme i din mage. Det är också vanligt att kvinnor får halsbränna. Det kan hjälpa att vara upprätt en stund efter måltiderna. Många tycker också att det hjälper att äta mindre portioner fast oftare. Många kvinnor samlar på sig vatten, speciellt under sommarmånaderna. Om dina ben känns tunga och svullna kan det vara värt att prova stödstrumpor.
Det blir mindre och mindre plats i din livmoder. Det kan vara svårt att hitta en bra sovställning på grund av den stora magen.
Nu bör du packa väskan du ska ha med till förlossningsavdelningen. På Mammanett hittar du en utskrivbar checklista till detta ändamål. Om du vaknar på natten och fostervattnet har gått, är det dumt att tvingas använda tid och kraft på att packa. Var förberedd! Tänk på att man på vissa BB-avdelningar måste man ha med små sockar till den nyfödda.
Börjar tröttna på dessa fula gravidkläder så tänkte att jag minsann ska prova mina favoritjeans från gina som ändå är i stretchigt tyg. Det gick bra! ;)
Jag har en ruggig längtan efter hösten! Haft det i flera veckor nu. Bort med sommarshorts och fram med koftor, fingervantar och inhandling av nya kängor! Visst kan man inte vistas ute så mycket men när det har varit en sommar som inte varit så varm så kvittar det nästan för mig, då kan det lika gärna få vara mörkt och kallt ute så man kan få tända ljus och krypa upp med the under filten i soffan till en bra film... I september är ju hösten väldigt fin med alla löv som faller i olika färger och det luktar friskt och gott. Mellan november och mars är ju månaderna sjukt sega och gråa men man får tänka på hur mycket man uppskattar de första vårtecknen sen.
Tror denna längtan beror mycket på att jag inte riktigt står ut med stark sol och kvavhet just nu. Svettas som en gris för minsta lilla och får ingen luft. =)
Köpte en ny lite höstigare tavla!
Igår var vi ute hos Erica och Johan och tittade på deras 10 hundar! De har två sedan tidigare och har nu hämtat hem en hund som fått sju valpar. Så gudomligt söta. Inte gamla alls och låg i en stor hög på en ullmatta och snarkade och sparkade i sömnen. Tror det var en blandning mellan americansk bulldog och american staffordshire terrier. Tänk att en hona kan föda ut 7 så små fulländade valpar! De har även köpt två kattungar av Tyra som var supersociala och gosiga och som satt i knäet under fikan. Hälsade även på deras råtta (som var dubbelt så stor som Lillis) och på deras kanin Harry, som var folkilsk mot barn och jagade dem. Haha! Känner verkligen harmoni av att vistas så bland djur men det kräver både plats och tid som vi inte har.
I helgen passade vi även tvillingarna på lördagen och de är så goa. Man hinner dock inte med mer än att ta hand om dem eftersom de äter så ofta och allt däremellan. Tiden flög iväg.
En av fisungarna som man bara vill käka upp!
Det vankades även tjejmiddag hos Elin häromdagen och det är som vanligt oerhört trevligt! Massa, massa diskussioner och bus i burka! ;)
Elin har beställt en fotobok som alla blev mäkta imponerade av! Slipper man klistra med egna bilder!
Klädde ut oss i burka med och höll på att dö av garv!
Oerhört klädsamt med magen som sticker fram!
Här är ett recept på en glass som jag snodde på Christoffers kylskåp i helgen när han fyllde 30! Åt en hel tallrik!
Fick tipset om att gå in på Tradera och söka på "klädpaket" i storlek 50/56, det kan finnas blandade kläder i dem och jösses vad kläder! Vissa stora klädpaket låg på cirka 120 kr men det fanns de mindre som låg på 20kr eller 40kr. Lade ett bud på 25kr på en auktion som slutar om 5 timmar. Det kostar mellan 45-99kr med frakt sedan oxå men ändå!
Jag har varit fast i tradera förr i mitt liv när det gällde shabby shic och lantlig stil och fick hem tavlor och vasar för ca 600 kr som knappt var värt en krona, haha! Så jag vet hur illa det det kan gå. Måste bestämma mig för ett maxpris och inte bli girig! :P
Jag har varit hemma och sjukanmäld ett par dagar från jobbet på grund av att jag i måndags inte stod ut med plågor från länden (bäckenet) och ljumskarna. Kan inte sitta så länge och det hjälper inte att stå och gå. På kvällarna kan jag knappt resa mig ur soffan och det viker sig under benen. Går jag 200 meter så sträcker det som fan i ljumskarna och det enda som går är att ligga ned på rygg. Till och med att jag får ont av att vända mig i sängen. Fan om det ska hålla på såhär i 10 veckor till! Jag orkar inte! Jag har pratat med läkaren (igen) men det tycks inte hända så mycket så jag ska prata med min arbetsgivare om anpassade arbetsuppgifter. Man har tydligen skyldighet att göra det innan man går på en process om sjukskrivning och sjukskriven vill jag verkligen inte bli!
Jag ser med avund på de personer som går ut och går raskt eller som cyklar helj vilt. Hur kan de liksom stega på utan att det tar emot och luckras upp? Kunde jag gå normalt innan egentligen? Börjar tvivla på att jag någonsin kommer att studsa upp på en hästrygg igen eller ta ett par danssteg.
Går in i vecka 30 nu och känslorna kring framtiden pockar på. Jag och Magnus var hemma hos Anna, Stefan och lille söta Adrian för ett par dagar sedan. Supermysigt! Fick titta på förlossningsbilder och pratade vi graviditet, amning och allt därtill. Det är väldigt kul att träffa de som har positiva upplevelser av amningen. Där bröstvårtorna inte har lossnat, är såriga eller ömma, där man inte råkat ut för angenämiteter som bröstböld eller mjölkstockning som inte ger med sig. Tyvärr är dessa besvär vanliga och ibland kan det vara så att barnet inte vill ta bröstet eller att mjölken är för fattig mm mm.
Fick en bb-lista av Anna som varit där så nyligen. Det känns fortfarande overkligt att jag ska packa ned allt det där och åka iväg och föda. Que??
Just nu har jag kommit in i en sämre period av graviditeten. Det sägs att det är en stor tillväxtfas mellan vecka 29-32 och det känns! Mensvärk till och från (fast jag inte har mens) och min foglossning har ökat avsevärt. Sitter jag på jobbet så hugger det i ryggen och i svanken och på kvällen får jag inte med mig det högra benet, det drar i ljumskarna och jag är TRÖTT, orkeslös, och helt utmattad!! Jag känner mig tung och otymplig. Jag som haft så mkt energi innan, orkar inte ens laga mat eller handla. Har väldigt svårt att sova om nätterna oxå. När jag lägger mig lever det i magen och bökar och knökar och sparkar så hårt att jag hoppar och far i sängen, =), sedan får jag gå upp och kissa 2-3 gg. Hade planer om att åka till Lisberg i helgen men kom fram till att jag inte orkade det. Jag vill göra så mkt men orkar inte. Förra veckan var superung men helgen har varit bättre då jag inte suttit upp på kontorsstol och vilat mycket.
I fredags var jag en sväng på babyproffsen och hämtade mitt gratispaket och lite beställningsvaror, köpte en skötbädd som passar bänken i badrummet. Vi skippar skötbord helt enkelt. Köpte även kudde och örngott till vagnen.
I lördags skulle vi egentligen på kräftskiva men jag orkade inte det heller, tanken på att sitta på en hård plaststol med mina fogar lockade inte! Så jag begav mig hem till Anna och John på pizza och film. Drack tre glad cola och var pigg som en lärka fram till 23.00! Rekord! ;)
I söndags hade vi en mysdag ute på skogshyddan för att fira pappas födelsedag lite i efterskott. Har även hunnit med att träffa lite vänner i veckan och i torsdags var Maria hemma hos mig hela kvällen och vi tryckte i oss både pizza, glass och godis! Fikade med Charlotte och Marre och pratade om förlossning och tankar inför det kommande barnet. Jag bara suger åt mig alla erfarenheter och tips som alla kan ge! Det är jättebra!
Nu har jag rotat runt på nätet och hittat en samlingssida där en männska har skrivit upp alla sidor och ställen som man kan hämta ut startpaket på! Valde att registrera mig på alla som inte hade bindningstid eller annat krångel! *Nöjd*
Kommer att kunna hämta ut på babyproffsen och Apoteksgruppen samt få hem på post:
Naturligvis strålar solen när man ska jobba och på lördag ska det regna! Så känns det nog för de flesta som jobbar nu igen.
Igår var jag och Magnus på den andra MVC kontrollen och allt såg fint ut. Jag hade växt till 25 cm och låg mer i medelkurvan av tillväxt, hade gått upp 2 kg sedan sist och hjärslagen slog i 144/minut. Proverna såg bra ut, lite lågt järnvärde. Jag håller på och läser "på smällen" nu, som jag fick låna av Elin och det är kul att läsa alla historier om humörssvängningar, pruttmagar och hemorojjder. Man känner verkligen igen sig i det mesta. I början av gravidteten beklagade jag mig ständigt för att jag kände mig bakfull och en annan person i boken beskrev det som att hon kände sig förgiftad. Precis så! Nu är tack och lov den perioden över men nu känner jag mig som en andfådd klumpeduns som har sura uppstötningar och höft- och ledbesvär. Kryckor kan man visst få vid foglossning. Så härligt! ;) Måste säga att det är en helt underbar och fantastisk känsla att vara gravid just nu trots att jag har ont i fogarna. Det är så mycket rörelse i magen och inte längre sparkar som jag kände från vecka 20. Det knör runt, sticker ut delar här och var och på kvällen när man ligger och tittar på magen ser man hur det vibrerar, knör och rör sig därinne. Jag var nyss ute och gick och rätt som det var sticker en häl (?) ut strax intill naveln. Känns precis som att någon trycker in en tumme i magen fast åt andra hållet. Jätte häftigt iaf! =)
I helgen rullade vi bilen mot Helsingborg eftersom vi pratat i cirka 3 år om att hälsa på Sabina och Krystian. Det tog 3.5-4 timmar med pauser för restlegslegs-problem och kissnödighet. De bodde jättefint i ett lugnt bostadsområde och hade en pittoresk bakgård med persikoträd. Så var det fint väder på det med! =) Myste med lille kattungen Vera som fick vara med ute på altanen.
Vi åkte ned mot stranden, förbi en stor skog och vandrade strandpromenaden tillsammans. Den staden har verkligen allt! Skog, hav supernära, långa stränder och massa butiker. Lagom stor stad med pubar, restauranger och teatrar. Varför, varför varför bor vi inte där?! Synd att det är så dyrt med hus bara men man kan ju aldrig få allt. Det är därför folk bosätter sig i mindre vattenbetätna områden. Som typ, Skara. Vi strosade i stan och åt lunch och glass. Pappa fyllde år under dagen så vi jag ringde och vi alla sjöng en trudelutt för honom, hehe.
På kvällen grillade vi lax hemma på deras altan och satte på en film. Hade dock kollosalt ont i fogarna så la mig 21:40. Kul när man är bortrest hos vänner en lördag kväll! :S
Mådde lite sämre på söndagen, förgiftad igen, huvudvärk och bakis helt enkelt. Vi åkte hem ganska tidigt och svängde förbi Ullared på vägen som bara låg 4 mil från stora vägen. Gjorde Gekås på 1 h och 10 min, vilket man endast klarar om man har en besvärad man och bara får titta på det "nödvändigaste". Har nog aldrig handlat för 3500:- under sådan tidspress i hela mitt liv. Fick med massa babyprylar, handdukar och småpynt.
Har inte kunnat hålla tassarna borta nu det sista utan inhandlat lite kläder... Inte mkt... Två "set" med smurfarna och komönster på från HM och en filt och en dreggellapp eller vad man ska säga på Smögen i en liten mysig inredningsbutik. De var vita med små bruna nallar på. Magnus var med och valde ut en svart body och svarta små minibyxor. Svårt att veta om man ska handla i st 50 (0-1 mån) eller i 56?
Träffade min gamla kompis Caroline och hennes syster Lina plus barn häromdagen och vi pratade massor om förlossning. Jag blev inte alls uppskrämd utan lugn av vad de hade att tala om. Alla har sina egna individuella upplevelser och Lina hade tagit epideral då BM hade tyckt att hon inte orkade längre, det tyckte hon hade fungerat bra. Caroline tyckte inte man skulle duscha innan eftersom man kan bli huttrig och frusen så det ska jag tänka på. BM frågade mig hur jag/vi ville ha det sist vi var på besök och det är väldigt svårt att sitta och säga nu hur man vill ha det när man inte vet alls hur det är? Det jag vet är att jag önskar vara kvar ngn natt så man slipper fara hem för fort. Visst det är 3 månader kvar och jag tänker inte alls mycket på det men jag tänker samtidigt att jag får lita på deras expertis kring det hela och ta det som det kommer lite. Det blir som det blir ändå.
Det jag har upplevt från MÅNGA håll nu det sista är hur viktigt olika personer tycker att det är att man vet barnets kön så att man planera det praktiska. Jag frågade en vän som fått barn om de handlade mkt saker innan förlossning och då svarade han att "ja, vi kunde ju det för vi visste ju könet". Utan närmare reflektion. Ungefär som att vi hade ju den förmånen, eftersom vi visste könet. Haha! Många mödrar har sagt att de vill kolla könet nästa gång så de vet mer hur de ska planera barnrummet och vad de ska köpa in för färger på kläderna. *Blir tokig och sliter mitt hår!!* Jag är totalt skadad från all genusforskning och på allt jag läst om förväntningar på könen och hur vi formar barnen i olika könsroller. VEM var idioten som kom på att rosa är för söta tjejer och blått för coola och tuffa killar? Inte fasen har barnen ngn behållning av dessa färger mer än att vi vet vad vi ska säga när det ligger en bebis i barnvagnen. AH! Det är en liten flicka för hon har ju rosa napp! PJUUEEE. Jag träffade en par via jobbet där kvinnan var gravid och hennes man frågade mig om jag visste könet. Jag svarade att vi inte ville veta det och då blev han så bekymrad och frågade hur vi gjorde med allt det praktiska om vi inte visste? Underbart ju! Att folk är så inramade i normen över att olika kön har bestämda färger, leksaker och beteenden. Det passar sig inte när ett barn sticker ut helt enkelt. Icke normalt! ;)
För er som inte läst boken "Myten om det motsatta könet" av Ingemar Gens, gör det! Hursomhelst berättade Lina att hon hade lovat sig själv att inte köpa rosa till Milla när hon kom, men nu har barnrummet förvandlats till ROSA! =) Tycker det är jättekul att det kanske faktiskt blir så sen ändå! Att hormonerna tar över. Jag har svårt att tro att jag kommer ändra mig men man vet ju aldrig. Om barnet senare verkligen vill ha på sig rosa är det naturligvis inget jag kan påverka eftersom hela samhället ser ut så och det lär sig barnen snabbt på dagis men så länge jag kan undvika att placera barnet i förbestämda könsroller är jag nöjd.
Ps. Gick in på HM för en stund sedan. Där har de odnat barnkläderna i kategorierna:
Baby Flicka stl 68-92
Baby Pojke stl 68-92
En tanke som slog mig där är: Är inte en baby en baby? Varför kan de inte ha babykläder?!
